Hej!

Då ska jag försöka mig på att börja blogga igen och den här gången ska jag försöka använda bloggen till något konstruktivt!

Jag har tänkt använda bloggen som en dagbok så att jag kan blicka tillbaka och se vilka framsteg jag gjort, hur lång tid det tog och hur det påverkat mig. Jag har satt upp olika delmål och mål som jag i slutändan vill uppnå! Men för min egen skull har jag inte satt någon "deadline" då jag tyvärr lätt får prestationsångest, även för "småsaker". 

Jag hoppas att det jag skriver ska kunna hjälpa mig själv i första hand men självklart skulle det vara roligt om någon som läser detta också blir inspirerad till att förändra sin situation och sitt liv till något mer positivt!

Men tillsvidare kommer jag inte att berätta för en enda själ att jag bloggar. 

Den största anledningen till detta är att de gånger då jag tidigare bloggat om mitt psykiska mående eller saker omkring mig så har andra människor lagt sig i mycket av det jag skrivit om och ifrågasatt varför jag skriver vissa saker. Och tyvärr klarar jag, just nu, inte av när människor lägger sig i saker enbart av nyfikenhet och för att gotta sig i andras lidande -inte för att de bryr sig utan för att kritisera, döma och komma med negativa kommentarer.

Dels tycker jag att generellt att det är otroligt jobbigt att bli invaliderad och jag har speciellt svårt för "påhopp" av människor som jag tycker borde bry sig och som jag tycker borde stötta och inte döma mig. 

Dock har jag i min behandlingsgrupp bland annat

fått lära mig att borde inte är ett bra ord att använda sig av så nu försöker jag att tänka bort det och fokusera på annat och andra. För det finns faktiskt andra, andra som vill väl.

Dessvärre är det svårt att se detta för det negativa lyckas ofta svärta ner mitt psyke och när det väl hänt så är det inte så lätt att se alla bra och pushande kommentarer från människor som faktiskt vill väl!

Jag vill i alla fall alltså påpeka att det inte enbart har varit negativa kommentarer om min blogg utan jag har också fått mycket positiva kommentarer, mycket fina ord och fantastiskt mycket kärlek. Men för mig så räckte det, som ni förmodligen redan förstått, tyvärr inte då jag tog åt mig alldeles för mycket av det negativa! Att i princip få"skäll" och bli ifrågasatt för att man finns online och för att man skriver om sig själv fick mig helt enkelt att sluta blogga. 

Men i alla fall så har jag då tänkt att om jag håller bloggen hemlig på obestämd tid så kanske jag lyckas lära mig något på vägen! Typ att jag också har rätt att uttrycka mig och speciellt när det handlar om mig själv och mitt eget liv! Det går nog jättemycket bättre utan en massa destruktiva kommentarer från personer som vet vem jag är och som inte tycker om att jag uttrycker mig.

P.s Jag kommer förmodligen att babbla och älta om en massa saker som inte har något med framsteg att göra men jag hoppas samtidigt att sånt "babbel" kan hjälpa mig på vägen till framsteg.  

Kram!